Sommaren är här! Katterna njuter på balkongen så fort solen är framme.
Katterna får nu ett härligt sommarlov från utställning eftersom jag inte vill riskera att få med mig någon skit hem som Juno kan åka på..
Ska pröva en ny medicin till henne, det blir det sista försöket.
Det blir till att strukturera upp alltihop för den ska nämligen ges två timmar innan eller efter måltid.. Spännande.. Upp vid 6 och ge medicin och därefter vänta två timmar och ge dem mat innan jobbet...
Men vad gör man inte för sina älsklingar.
Nu mår hon hyffsat i alla fall. För tre veckor sedan trodde vi ju att vi skulle få ta bort henne.
Lilla älskade skräparkatten...
Snart ska jag ta en fika med en tjej som heter Victoria som också har haft en cornish som var väldigt sjuk. Även hon var fodervärd och hade det struligt. På något vis är det skönt att inte veta att man är ensam om att ha suttit i samma sits och kämpat för sin katt, trots att man gjort sig ovänner. Hela grejjen har var fruktansvärt jobbig och jag är fortfarande redigt bitter. Men det finns ju inte så mycket man kan göra.
Ibland blir man fasligt trött på kattvärlden i allmänhet. Det är tillåtet med det mesta och ibland går det ut över katterna vilket jag fortfarande blir helt jädra skogstokig över.
Nog med gnäll....
Som tur är finns det ett gäng med underbara människor som jag tycker väldans mycket om som finns där i vått och tort!
Poker är i alla fall lika vild som förr och välte ut en saftkanna över det uppdukade kaffebordet när kollegorna var här på förmiddagen..
Här kommer en liten bildskörd!
Snyggaste pälsen på vinkelvägen!
Pokerface!
Katterna får nu ett härligt sommarlov från utställning eftersom jag inte vill riskera att få med mig någon skit hem som Juno kan åka på..
Ska pröva en ny medicin till henne, det blir det sista försöket.
Det blir till att strukturera upp alltihop för den ska nämligen ges två timmar innan eller efter måltid.. Spännande.. Upp vid 6 och ge medicin och därefter vänta två timmar och ge dem mat innan jobbet...
Men vad gör man inte för sina älsklingar.
Nu mår hon hyffsat i alla fall. För tre veckor sedan trodde vi ju att vi skulle få ta bort henne.
Lilla älskade skräparkatten...
Snart ska jag ta en fika med en tjej som heter Victoria som också har haft en cornish som var väldigt sjuk. Även hon var fodervärd och hade det struligt. På något vis är det skönt att inte veta att man är ensam om att ha suttit i samma sits och kämpat för sin katt, trots att man gjort sig ovänner. Hela grejjen har var fruktansvärt jobbig och jag är fortfarande redigt bitter. Men det finns ju inte så mycket man kan göra.
Ibland blir man fasligt trött på kattvärlden i allmänhet. Det är tillåtet med det mesta och ibland går det ut över katterna vilket jag fortfarande blir helt jädra skogstokig över.
Nog med gnäll....
Som tur är finns det ett gäng med underbara människor som jag tycker väldans mycket om som finns där i vått och tort!
Poker är i alla fall lika vild som förr och välte ut en saftkanna över det uppdukade kaffebordet när kollegorna var här på förmiddagen..
Här kommer en liten bildskörd!
Snyggaste pälsen på vinkelvägen!
Pokerface!
Junio!
Matte och lilleman!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar